Helgen är åter här! Halleluja!
För en student, åtminstone uppe i Umeå, innebär det i väldigt många fall en EPP (efter plugg pub) tillsammans med några goda vänner.
När det gäller EPP har valet av inrättning ofta mer att göra med APK (alkohol per krona) än antalet stjärnor i Michelinguiden. Detta har jag egentligen inga problem med, det är människorna man träffar som är det viktiga, inte var man möter dem eller hur vinlistan ser ut där (två alternativ, det röda eller det vita). Samtidigt måste jag erkänna att det vore rätt juste att någon gång ibland beställa in ”husets finaste” och då faktiskt mena något som legat ett par år på fat på någon fransk vingård snarare än, som i fallet med EPPn, bara ”det röda”. Kalla mig snobb om ni vill, eller kanske snarare aspirerande snobb.
Ikväll blir det nog ”det vita”, det har lite bättre APK…
Förresten…på tal om God Smak
För ett litet tag sedan tog en bekant till mig med sig en flaska ”fin” whiskey till en middagsbjudning. Han log lite överseende åt de okultiverade öl som vi andra valt som måltidsdryck, berättade litegrann om destilleriet, diskuterade rökighet, arom och kropp, hällde upp en smakfull mängd whiskey i rätt sorts glas och gick sen iväg en sväng för att slå en drill. Allt mycket elegant och självsäkert.
Någon av oss kom på att det fanns vissa likheter mellan färgen på whiskeyn och färgen på den olivolja som råkade stå på middagsbordet. Det ena ledde till det andra och när den nyblivne whiskeykonnässören återvände från sitt drillande ställdes han inför ett oförberett blindtest. Det tog honom inte en, utan hela två zippar att inse att det faktiskt inte var whiskey i glaset…all information som han delat med sig av tidigare fanns f.ö. att läsa på baksidan av flaskan.
För en student, åtminstone uppe i Umeå, innebär det i väldigt många fall en EPP (efter plugg pub) tillsammans med några goda vänner.
När det gäller EPP har valet av inrättning ofta mer att göra med APK (alkohol per krona) än antalet stjärnor i Michelinguiden. Detta har jag egentligen inga problem med, det är människorna man träffar som är det viktiga, inte var man möter dem eller hur vinlistan ser ut där (två alternativ, det röda eller det vita). Samtidigt måste jag erkänna att det vore rätt juste att någon gång ibland beställa in ”husets finaste” och då faktiskt mena något som legat ett par år på fat på någon fransk vingård snarare än, som i fallet med EPPn, bara ”det röda”. Kalla mig snobb om ni vill, eller kanske snarare aspirerande snobb.
Ikväll blir det nog ”det vita”, det har lite bättre APK…
Förresten…på tal om God Smak
För ett litet tag sedan tog en bekant till mig med sig en flaska ”fin” whiskey till en middagsbjudning. Han log lite överseende åt de okultiverade öl som vi andra valt som måltidsdryck, berättade litegrann om destilleriet, diskuterade rökighet, arom och kropp, hällde upp en smakfull mängd whiskey i rätt sorts glas och gick sen iväg en sväng för att slå en drill. Allt mycket elegant och självsäkert.
Någon av oss kom på att det fanns vissa likheter mellan färgen på whiskeyn och färgen på den olivolja som råkade stå på middagsbordet. Det ena ledde till det andra och när den nyblivne whiskeykonnässören återvände från sitt drillande ställdes han inför ett oförberett blindtest. Det tog honom inte en, utan hela två zippar att inse att det faktiskt inte var whiskey i glaset…all information som han delat med sig av tidigare fanns f.ö. att läsa på baksidan av flaskan.
2 kommentarer:
Visste du att man genomfört blindtester på "vinproffs" och att de då inte kunnat skilja på vitt och rött!
Häpnandsväckande! Pepsi eller cola förstår jag, men whiskey och olivolja....
Skicka en kommentar