Unnegränsen

Regeringen har i veckan meddelat att de ämnar höja studiebidraget med 350 kronor i månaden. En sanning med viss modifikation kanske med tanke på att det höjda bidraget egentligen uppgår till 40 kronor medan resten består av ett höjt lån - men ändå, det är ett välkommet extra tillskott i kassan. 350 kronor i månaden motsvarar trots allt, utslaget på ett helt år, ungefär en månadshyra för de flesta studenter. Alla har vi väl någon gång (i trakterna av den 30e) ställt oss själva frågan; skulle man inte kunna göra något roligare för hyrespengarna? Om förslaget går igenom får vi enligt mina beräkningar äntligen möjlighet att undersöka svaret på den frågan. Eller förresten, varför vänta?

Under veckan har jag bedrivit ovetenskapliga fältstudier på olika fik runt om på campus och ställt mina medstudenter frågan.
–Vad kommer du att unna dig nu när du blir en månadshyra rikare?
Och efter att ha övervägt de inkomna svarens karaktär också ställt följdfrågan;
–Vad borde du egentligen lägga pengarna på?

Svaren presenteras nedan i en snygg tabell.

Kommer att unna mig
Nya jeans
Fler cafébesök och lagade luncher
En DVD-box i månaden
En ny skateboard
Fler krogbesök
En fjällresa

Borde unna mig
Nya linser (lyssnar på TV snarare än tittar)
Fler tandläkarbesök (var fem år sedan det senaste)
Kurslitteratur (ska tydligen underlätta studier)
Sparpengar till en framtida gipsvagga
En årsförbrukning antabus
Astmamedicin (så att det räcker hela året)

Med handen på hjärtat har jag kanske tweakat svaren något för att förstärka tendensen, men den finns där likafullt. Så gott som samtliga av de studenter jag frågat svarar att de skulle unna sig något kul som de inte behöver samtidigt som de är medvetna om att de i dagsläget försummar något som de borde göra. Att investera i nya prylar eller en kul kväll på byn ligger nära till hands men att gå till tandläkaren och få reda på hur många hål man har i tänderna ligger på andra sidan unnegränsen. Själv är jag den student som vägde fjällresan mot astmamedicinen, de övriga får förbli anonyma. Sanningen är väl att jag förmodligen inte kommer att lyckas unna mig något särskilt, pengarna lär väl i vanlig ordning läcka ut genom det där hålet i bakfickan. 3500 kr i en klumpsumma hade kunnat bli en bra grundplåt till något maffigt men 350 kr extra i månaden lär förmodligen sluta som en godispåse framför TV:n, en skraplott och en omgång biljard nere på byn eller motsvarande (men det är väl å andra sidan också en sorts ”unning”).

Öppen fråga till alla studenter som läser detta; vad tänker du unna dig?

Nu tar jag en bloggpaus och är tillbaks om några veckor. Lisa kommer att ta över stafettpinnen och skriva om sitt liv som plasttossetassande hemnetjunkie..! Vi ses!

Prylgalen

Jag har läst ekonomisk historia så jag ”vet” ju egentligen hur det ligger till med det där. Kapitalismen är en ”konstruktion” och prylbegäret är en av dess viktigaste kuggar. Det finns åtminstone forskning som pekar åt det hållet. Ett exempel som brukar lyftas fram för att påvisa detta är vad som hände efter digerdöden. Massor av människor dog vilket givetvis var mycket tragiskt, men för det fåtal som lönearbetade var utvecklingen ändå ganska gynnsam. Lönerna höjdes nämligen ordentligt eftersom det var ont om arbetskraft. Vad hände sen då?
Jo folk insåg att de behövde arbeta mindre för att överleva, alltså tog de ledigt. Bristen på arbetskraft blev ännu värre så lönerna gick upp ännu mer men det spelade ingen roll. Folket hade redan ett ombyte kläder, tak över huvudet och en skål gröt på bordet – vad mer kunde man begära? Inte så mycket egentligen eftersom utbudet av vardagslyx ärligt talat var begränsat till ungefär dessa saker på den tiden (förutsatt att du inte var kungen av Frankrike och riktigt så mycket gick lönerna inte upp).

Nu för tiden då - vad mer kan man begära?
Svaret på frågan har blivit lite roligare….
En ny plasma-TV? En häftigare bil? Ett exklusivt par skor? En konstig statuspryl som visar att du tjänar mer än din granne? Sushilunch levererad med cykelbud? En tamagotchi?

På ett teoretiskt plan förstår jag att inga av dessa prylar är nödvändiga för min överlevnad och därför borde det väl inte vara så svårt att ta avstånd från det materiella behov som ”samhället” konstruerat för att jag skall bli en flitigare arbetare? Som Tyler Durden sa ”the things you own end up owning you”. På ett teoretiskt plan är det som sagt lätt att förstå men på praktiskt plan vill jag fortfarande oerhört gärna bli ägd av en ny systemkamera. Provade en idag och det är helt fantastiskt vad kul det är att fota på riktigt.

Jag är alltså lurad men det gör inget, jag har fortfarande forskningen på min sida. (En fin sak med forskare är att de kommer fram till ungefär alla slutsatser som går genom att bara ändra frågorna lite). På andra sidan av myntet har vi nämligen evolutionspsykologerna som bestämt hävdar att människan inte är skapt till att vara nöjd, det vore en evolutionär nackdel. Hade vi nöjt oss med att jaga och samla hade vi kanske konkurrerats ut av ex. vargen eller vårtsvinet vid det här laget. Människan är i stället skapt till att sträva efter att bli nöjd och vägen från immanens till transcendens går lika bra på Mammons, Apollons eller Afrodites vägar – allt är en fråga om personliga värderingar. På den materiella sidan av saken skall dock sägas att det alltså inte är en garant för lycka att födas med en silversked i munnen. Att gradvis jobba sig upp från en träsked till en platinasked kan däremot vara lösningen. Ett långt resonemang för att komma fram till att prylgalningar som jag helt enkelt bara följer våra naturliga instinkter och på det sättet drar vårt strå till stacken för att säkra artens överlevnad.

”Har du en vassare sten? Det vill jag också ha!”
” Har du satt fast din vassa sten på en pinne? –Det vill jag också göra! ”
”Har du skaffat en ny systemkamera? - Gissa vad jag vill…”

Redo för touren?

För 20 år sedan svingade jag min första klubba och nu är jag äntligen redo för Brittish Open. Igår spelade jag nämligen fyra under par på st Andrews Old course och förflyttade mig sedan raskt över Atlanten för att spela en 67a på Myrtle beach. I veckan har jag planerat en tripp till Augusta national och Pine valley GC - räknar med liknande resultat på dessa banor. Hur möjliggörs detta jetsetliv kanske du undrar? Sponsorer? En rik och välvillig faster? En talangcoach som av en händelse råkade se mig öva bunkerslag i grusgropen på baksidan av mitt studentboende? Icke!

Svaret är mycket enklare än så. Allt som krävs är lite datorkraft, ett gymkort och en smula fantasi. Den snabba trippen över Atlanten, via Skottland skedde med ett par enkla knapptryck på mitt lokala gym och de fantastiska scorerna uppnåddes med hjälp av ett sammanlagt antal mulligans (gratis omslag) på sisådär 173 slag samt att alla puttar under tre meter räknades som gimmies (som om de var i koppen). Kanske inte riktigt samma regler som Arnold Palmer och Tiger Woods håller sig till, men filar jag bara lite till på det under vintern så kanske det kan bli något till våren. Allt som sedan återstår är ett par övningsrundor IRL (in real life) och lite slantar till anmälningsavgifterna. För att bekosta det räknar jag med att det räcker att sälja en njure. Sweet! Då har jag ju en kvar under själva spelet och plockar jag bara hem titeln bör det sen inte vara något problem att köpa tillbaka den jag sålt. Det här känns som en klockren investering… (Hur många mulligans får man på touren? – färre än tio?)

Nä men allvarligt, det vore faktiskt ganska kul att prova på banorna på riktigt. Det krävs nog ingen njure heller. Åtminstone en av banorna borde jag väl kunna skramla ihop till bara jag håller lite i studiebidraget. Hur svårt kan det va?

Hur mycket underkläder får man äga?

Ibland händer det att man jonglerar för mycket på en gång och inte hinner tvätta. I stället köper man då ett trepack kalsonger på HM och går vidare till det inre lagret i garderoben. Jag tvättade idag och fick mig en rejäl tankeställare. Jag äger 56 par kallsipper.

Problemet är inte att det tar lång tid att tvätta, kruxet är snarare att tvättstugan alltid är bokad när jag får tid över för att göra något åt det. Man kan kalla det för dålig framförhållning och det ligger väl något i det men om jag hade en egen maskin så skulle min dåliga framförhållning inte vara ett problem. Åtminstone så länge som man inte blir förvirrad av en massa principer. Jag har en vän som har en egen tvättmaskin i badrummet men den vägrar hon använda. Tydligen skall det ha något med miljöhänsyn att göra, men jag begriper mig inte riktigt på resonemanget. Om hon inte vill ha den så kan jag tänka mig att adoptera den. Det gäller förresten alla som läser det här, vill ni bli av med en tvättmaskin så lovar jag att bli en exemplarisk ny husse.

Ack, drömmen om vardagslyx…vad vore en egen tvättmaskin? Den skulle kunna vara långtråkig…dötrist…och tråkig…. och… och alldeles…alldeles underbar…

(lär väl knappast få hjälp av ett gäng glada möss med att vika tvätten heller…suck)

En lägenhet full av leksaker

Jag har en lägenhet full med leksaker. Och inte nog med det, det är ganska dyra leksaker dessutom. Det rör sig om skidutrustningar, golfklubbor, radiostyrda helikoptrar, TV-spel, skateboards, longboards, snowboards, klättergrejjer, fiskegrejjer, målargrejjer, musikgrejjer, dongrejjer, grejjdon och en pryl eller två. Hur barnsligt är inte det?

Jag har tidigare skrivit mycket om hur fattigt livet som student kan vara och du undrar kanske hur studentens påstådda fattigdom passar ihop med alla dessa leksaker?
– Svaret är en kombination av extraknäck, en nedprioriterad matbudget. Och snälla föräldrar.

Klart man kan spela golf! (Om mamma och pappa betalar medlemsavgiften.)
Klart man kan åka till fjällen!(Om mamma och pappa köper liftkortet.)
Klart man kan införskaffa den där underliga prylen som såg så kul ut att prova på!
(Inga problem eftersom jag vet att jag kan få hjälp om det krisar.)

Jag tycker att det är fantastiskt snällt av dem att sponsra sin son då och då, men det är väl knappast särskilt vuxet att gå plus på en fjällresa? (Förutsatt att man inte åker dit i landslagsfärgerna förstås.) Jag har vant mig vid att man kan göra en massa roliga saker om man vill och det tänker jag inte ändra på men förr eller senare är det väl dags att börja klara av det på egen hand?

Att ha en lägenhet full av leksaker är inget tecken på att man är ett barn.
Att börja betala för sina egna lekar, är det ett tecken på att man är vuxen?

Att slå an en ton...

Om man som ensam student befinner sig i Umeå en vecka i juli blir man lätt kung på Guitarhero. Detta sätter i sin tur fart på fantasin. –Scandinavium är ni redo?! ( Tiotusen fans ropar Jaaaaaa!)

Konstateras kan att ett system som gör att man kan lära sig ”Bark at the moon” på en halvtimme inte direkt verkar dämpande på rockstjärnedrömmarna Jag har bestämt mig för att ta det till nästa nivå. Denna helg, bröder och systrar, flydde jag de malttyngda slagfälten och försjönk djupt i "min musik". I stället för att blicka ut över ett rökigt Bacchustempel blickade jag inåt, mot själen på jakt efter min musa. (eller på vanlig svenska – Jag kände inte för krogen så jag satt hemma och plinkade gura). Med en dåres envishet har jag angripit strängarna och med sådant ursinne tragglat ackord att fingeravtrycken rentav börjat blekna. Resultatet? Numera kan jag kompa dig om du vill sjunga ” …i´m a big, big girl in a big, big world…” – ”Bark at the moon” låter vänta på sig…
Huvudsaken är att jag en gång för alla bevisat för mig själv (och för mina grannar) att tondövhet på intet sätt gör det omöjligt för någon att spela gitarr. Det enda som förhindras är att det sker med klass och resulterar i något som låter som musik. Själva guran fick jag låna av farsan och ett nitbälte äger jag redan men det känns som att det, utöver dessa grundläggande attribut, dessutom skall till ett par lektioner innan man säljer ut Scandinavium. Kan man anlita Cliff Richard möjligen? Janne Schaffer? Är Slash ledig? Banarne borde väl funka i värsta fall…

Man vet f.ö. att kroppen passerat sin peak när en helg ägnad åt förverkligandet av ens musikaliska ambitioner resulterar i att högerhanden spontansläpper från armen, ramlar ner på golvet och ger en fingret… (har en smula träningsvärk)