Jag har läst ekonomisk historia så jag ”vet” ju egentligen hur det ligger till med det där. Kapitalismen är en ”konstruktion” och prylbegäret är en av dess viktigaste kuggar. Det finns åtminstone forskning som pekar åt det hållet. Ett exempel som brukar lyftas fram för att påvisa detta är vad som hände efter digerdöden. Massor av människor dog vilket givetvis var mycket tragiskt, men för det fåtal som lönearbetade var utvecklingen ändå ganska gynnsam. Lönerna höjdes nämligen ordentligt eftersom det var ont om arbetskraft. Vad hände sen då?
Jo folk insåg att de behövde arbeta mindre för att överleva, alltså tog de ledigt. Bristen på arbetskraft blev ännu värre så lönerna gick upp ännu mer men det spelade ingen roll. Folket hade redan ett ombyte kläder, tak över huvudet och en skål gröt på bordet – vad mer kunde man begära? Inte så mycket egentligen eftersom utbudet av vardagslyx ärligt talat var begränsat till ungefär dessa saker på den tiden (förutsatt att du inte var kungen av Frankrike och riktigt så mycket gick lönerna inte upp).
Nu för tiden då - vad mer kan man begära?
Svaret på frågan har blivit lite roligare….
En ny plasma-TV? En häftigare bil? Ett exklusivt par skor? En konstig statuspryl som visar att du tjänar mer än din granne? Sushilunch levererad med cykelbud? En tamagotchi?
På ett teoretiskt plan förstår jag att inga av dessa prylar är nödvändiga för min överlevnad och därför borde det väl inte vara så svårt att ta avstånd från det materiella behov som ”samhället” konstruerat för att jag skall bli en flitigare arbetare? Som Tyler Durden sa ”the things you own end up owning you”. På ett teoretiskt plan är det som sagt lätt att förstå men på praktiskt plan vill jag fortfarande oerhört gärna bli ägd av en ny systemkamera. Provade en idag och det är helt fantastiskt vad kul det är att fota på riktigt.
Jag är alltså lurad men det gör inget, jag har fortfarande forskningen på min sida. (En fin sak med forskare är att de kommer fram till ungefär alla slutsatser som går genom att bara ändra frågorna lite). På andra sidan av myntet har vi nämligen evolutionspsykologerna som bestämt hävdar att människan inte är skapt till att vara nöjd, det vore en evolutionär nackdel. Hade vi nöjt oss med att jaga och samla hade vi kanske konkurrerats ut av ex. vargen eller vårtsvinet vid det här laget. Människan är i stället skapt till att sträva efter att bli nöjd och vägen från immanens till transcendens går lika bra på Mammons, Apollons eller Afrodites vägar – allt är en fråga om personliga värderingar. På den materiella sidan av saken skall dock sägas att det alltså inte är en garant för lycka att födas med en silversked i munnen. Att gradvis jobba sig upp från en träsked till en platinasked kan däremot vara lösningen. Ett långt resonemang för att komma fram till att prylgalningar som jag helt enkelt bara följer våra naturliga instinkter och på det sättet drar vårt strå till stacken för att säkra artens överlevnad.
”Har du en vassare sten? Det vill jag också ha!”
” Har du satt fast din vassa sten på en pinne? –Det vill jag också göra! ”
”Har du skaffat en ny systemkamera? - Gissa vad jag vill…”
Jo folk insåg att de behövde arbeta mindre för att överleva, alltså tog de ledigt. Bristen på arbetskraft blev ännu värre så lönerna gick upp ännu mer men det spelade ingen roll. Folket hade redan ett ombyte kläder, tak över huvudet och en skål gröt på bordet – vad mer kunde man begära? Inte så mycket egentligen eftersom utbudet av vardagslyx ärligt talat var begränsat till ungefär dessa saker på den tiden (förutsatt att du inte var kungen av Frankrike och riktigt så mycket gick lönerna inte upp).
Nu för tiden då - vad mer kan man begära?
Svaret på frågan har blivit lite roligare….
En ny plasma-TV? En häftigare bil? Ett exklusivt par skor? En konstig statuspryl som visar att du tjänar mer än din granne? Sushilunch levererad med cykelbud? En tamagotchi?
På ett teoretiskt plan förstår jag att inga av dessa prylar är nödvändiga för min överlevnad och därför borde det väl inte vara så svårt att ta avstånd från det materiella behov som ”samhället” konstruerat för att jag skall bli en flitigare arbetare? Som Tyler Durden sa ”the things you own end up owning you”. På ett teoretiskt plan är det som sagt lätt att förstå men på praktiskt plan vill jag fortfarande oerhört gärna bli ägd av en ny systemkamera. Provade en idag och det är helt fantastiskt vad kul det är att fota på riktigt.
Jag är alltså lurad men det gör inget, jag har fortfarande forskningen på min sida. (En fin sak med forskare är att de kommer fram till ungefär alla slutsatser som går genom att bara ändra frågorna lite). På andra sidan av myntet har vi nämligen evolutionspsykologerna som bestämt hävdar att människan inte är skapt till att vara nöjd, det vore en evolutionär nackdel. Hade vi nöjt oss med att jaga och samla hade vi kanske konkurrerats ut av ex. vargen eller vårtsvinet vid det här laget. Människan är i stället skapt till att sträva efter att bli nöjd och vägen från immanens till transcendens går lika bra på Mammons, Apollons eller Afrodites vägar – allt är en fråga om personliga värderingar. På den materiella sidan av saken skall dock sägas att det alltså inte är en garant för lycka att födas med en silversked i munnen. Att gradvis jobba sig upp från en träsked till en platinasked kan däremot vara lösningen. Ett långt resonemang för att komma fram till att prylgalningar som jag helt enkelt bara följer våra naturliga instinkter och på det sättet drar vårt strå till stacken för att säkra artens överlevnad.
”Har du en vassare sten? Det vill jag också ha!”
” Har du satt fast din vassa sten på en pinne? –Det vill jag också göra! ”
”Har du skaffat en ny systemkamera? - Gissa vad jag vill…”
2 kommentarer:
Tack Anders! Jag köpte en systemkamera nyligen och nu känns det bättre när jag fått berättigande av evolutionspsykologerna.
inga problem! Hör av dig om du vill att jag ska rättfärdiga något annat - det är lite av min specialitet.
Skicka en kommentar