"Jag måste ju tro att det ska bli som man vill att det ska bli"

Har ni någon gång suttit en tidig morgon i en kall tentasal och klentroget tittat på en bit papper. Har ni stavat er igenom texten uppe i högra hörnet och konstaterat att det faktiskt är namnet på er kurs som står där. Har ni sedan låtit blicken vandra neråt och konstaterat att resten av lappen har absolut ingenting att göra med det ni pysslat med de senaste tio veckorna.

Om ni har gjort det så vet ni hur det stod till i mitt huvud alldeles innan jag började skriva i den här bloggen. Jag skulle skriva om det jag tänkte på, det jag drömde om, det jag ville gnälla på. Hur enkelt som helst... och det var tomt. Jag hade missat föreläsningen om mitt liv, nu var det prov och resultatet skulle in i DN. - I morgon bitti.

Jag gjorde det vilken god student som helst skulle ha gjort i den situationen – Jag fuskade. Jag tog en livlina. Jag ringde min mor. ”Ehh.. hej, morsan…öhh…jag..öhh (förklarade vad det hela gick ut på)…så…brukade jag typ .. tänka på nåt eller drömma om nått när jag var liten… typ om framtiden och så?”

Morsan började bubbla ur sig en massa saker och skrivkrampen släppte. Jag fick rent av ett par egna idéer av bara farten. Bland annat nämnde hon (som väl alla mammor gör när de får chansen) något lillgammalt som jag sagt när jag var fyra-fem. Hon hade frågat vad jag ville bli när jag blev stor och jag hade svarat en Cowboy eller ”en björn” eller kanske ”en lastbil” eller något annat i den stilen, varför min mor så klart följde upp med att förklara att det kanske kunde bli lite svårt. Jo, höll jag med, men framhöll ändå att;

”- Jag måste ju tro att det blir som man vill att det ska bli.”

(Jag inser så klart att det knappast är ok att citera sig själv men nu citerar jag ju faktiskt min mor, så det får ni helt enkelt ta).

Simsalabim så hade jag mitt starttema och jag tänker avsluta på samma sätt. Jag är förmodligen lite korkad som har spenderat fem år på universitetet utan att märkbart höja min ingångslön. Det är mycket som talar för att ett genomförande av en ”endless winter” förutsätter ett par lyckade lottskrap eller en välvillig sponsor. Om jag så får tag i en odöd version av Jimmy Hendrix så kommer det ändå bli svårt för honom att hjälpa mig fylla Scandinavium. Jag kommer förmodligen få minst lika svårt att ro iland ett bygglov för en borg på campusängarna och ärligt talat finns det en hel del andra grejer som jag borde skifta min uppmärksamhet mot nu i samband med hela det här verklighetsfenomenet som börjar efter examen. Det är mycket som kan gå åt pipsvängen helt enkelt. Vem vet, jag kanske inte ens kommer skaffa nån diskmaskin.

Men jag måste ju tro att det blir som man vill att det ska bli.

Jag kommer kanske inte att bli en Björn, eller en Cowboy, eller en lastbil men å andra sidan är det inte det jag vill bli längre. Däremot tror jag, precis som då, fortfarande att det viktigaste är att man gör det man gillar och att allt det andra då kommer att lösa sig av sig självt, på det ena eller andra sättet. Det finns all anledning att tro att framtiden för något bra med sig.

Om man vill att det ska bli så.

Le´date magnifique! Oui!

Det följande kommer att ske;

Mon cherie – un petit aventure!
Först tar vi limousinen ner till flygplatsen där privatplanet står tankat och redo för att föra oss till Paris. Ombord är det dukat för en sjurätters supé. Du kanske har hört talas om kocken, han är känd för att vara ilsken på TV men han är faktiskt ganska trevlig ”of camera”. Både Tony Bennet och Eric Clapton fick tyvärr förhinder så vi får nöja oss med en stråkkvartett som bakgrundsmusik.
– Fattigt, jag vet men vad gör man?

På resmålet har jag förhandsabonnerat Louvren, arrangerat en vinprovning i Eifeltornet och ordnat med kanalbåt på Seine. Om det känns för uppstyrt har jag ingenting emot att bara strosa runt lite och ta in stämningen i romantikens huvudstad. Du bestämmer! Nämnde jag förresten att vi har landningstillstånd i Aruba i morgon om vi känner för det…

Träben, träben – come ci come ca (jag läste tyska-inte franska i gymnasiet)

Även om jag varit ”Donald-Trump-rik” hade jag kanske inte gjort precis alla dessa saker på en tredje date – gränsen mellan romantisk och läskig är som alltid hårfin – men det vore väl inte så dumt att ha möjligheten om man fick lust och det kändes som läge?

Det förstås, en hemlagad måltid och en omgång plockepinn i studentlyan har också sin charm. – Det är trots allt sällskapet som räknas.

P.S.
Det nedanstående är ett utdrag från ett förslag som en god vän skickade som svar på frågan ;

- Vad skulle du hitta på som date i Umeå?

”Fira kinesiskt nyår, Bjuda hem henne till sin mor, visa din samling av marveltidningar och berätta entusiastiskt utan avbrott om dem i 2 timmar, gå i barndom, utmana henne i envig.”

Tur att man har pålitliga ”wingmen” att tillgå.
D.S.

Studentutbyte då?

Den femtonde oktober var ett läskigt datum i år. Det var nämligen det datum då jag svarade ja på frågan ”vill du läsa kursen Examensarbete – lärarprogrammet, 15hp?”. Det verkar väl inte så farligt, tänker du kanske, men då har du fel. Efter den kursen kommer nämligen den feta damen in på scenen och börjar vråla. That´s all folks! Dags att bryta upp! Nu ska det vara färdigt med studierna, serru! In i vuxenlivet, grabben!

Jag är inte så ledsen över att jag måste börja jobba, har trots allt valt världens bästa yrke. Däremot är det lite trist att lämna studentlivet. Det är nämligen fantastiskt många bra människor som försvinner åt höger och vänster i och med varje examensceremoni. Med detta sagt, om jag nu ändå befinner mig vid vägs ände, borde man väl kanske göra det mesta av det? Ta chansen att göra något som man kommer att komma ihåg på ålderns höst.

Vad kan man skriva om? Låt oss vidga sökbilden från det klassiska; ”hur barn i en liten skola i Västerbotten reagerar på temaundervisning om ost” och hitta på något lite intressantare. Varför inte undersöka exempelvis de pedagogiska modeller som tillämpas av surfinstruktörer på Maui? Varför inte undersöka om det finns ett samband mellan en riklig förekomst av pudersnö och utbredningen av ADHD i vissa delar av British Columbia? Eller om vi skall vara lite allvarliga; varför inte undersöka hur demokratifostran går till i klassrummen på t.ex. Cuba? Hur undervisningen i naturvetenskap i USA påverkas av den religiösa lobbyn och om det finns något vi bör ta till oss av detta i den svenska skolan? Hur ser historieundervisningen ut i Serbien? Hur hanterar man skuggan från apartheid i den Sydafrikanska skolan? Hur behandlar man hållbar utveckling i den ryska skolan? Vad har britterna för modeller för att hantera konflikter i klassrummet? Det finns extremt många intressanta ämnen att undersöka bara man orkar tänka lite utanför boxen.

Med sådana funderingar i bakhuvudet gick jag idag och pratade med en trevlig kvinna som jobbar med internationella utbyten för lärarstudenter på Umeå universitet.

Min fråga: Kan jag göra mitt exjobb utomlands?
Svaret: Givetvis! Vart vill du åka?

Är det så enkelt? Vart jag vill åka? Jag hade väntat mig att det skulle vara betydligt krångligare än så. Det visade sig att lärarutbildningen mer än gärna skickar iväg studenter på utbyte, de rentav sponsrar oss för att vi ska få lättare att åka.

Vart jag vill åka? Det finns nästan för många möjligheter.

Ole, dole, doff…

Studentlivets fysik

Jag satt och bläddrade i en kursbok häromdagen. Den hörde till kursen ”natur och teknik i barnets värld” och jag fastnade särskilt på en sida där termodynamikens huvudsatser stod listade. Det slog mig att det finns ganska gott om paralleller mellan fysikens huvudsatser och vissa aspekter av studentlivet.

Klassisk termodynamik

0. Nollte huvudsatsen: Om två system förs i kontakt med varandra kommer de att utbyta energi eller materia tills de är i jämviktsläge.
1. Första huvudsatsen: Värme som flödar in till ett system är lika med summan av ändringen i inre energi plus arbete som uträttas av systemet.
2. Andra huvudsatsen: Värme flödar från varmt till kallt. Värme flödar aldrig från kallt till varmt av sig självt.
3. Tredje huvudsatsen: Alla processer upphör vid den absoluta nollpunkten.

Studentlivets termodynamik

0. Nollte huvudsatsen: Om två fysikstudenter eller historiestudenter förs i kontakt med varandra kommer de att utbyta kaffe, svordomar och argument tills de är i jämvikt (eller någon googlat fram bevis för sin sak).
1. Första huvudsatsen: De inkomster som flödar in till Systemet (ex en fredag) är lika med summan av ändringen i inre antal studenter plus det arbete som uträttas av systemet (och dess personal).
2. Andra huvudsatsen: Pengar flödar från plånbok till onödigheter. Pengar flödar aldrig från onödigheter till plånbok av sig självt.
3. Tredje huvudsatsen: Alla processer upphör vid absoluta nollpunkten (som inträffar ungefär den 20e varje månad).

Nämnas bör väl även den klassiska studentmekanikens tredje sats:

3. Varje ökad inkomst motsvaras av en lika stor och motriktad utgift. (Något som kanske inte bara gäller studenter)

…och kanske även den nollte:

0. En bakfull byggnadsingenjör eller kulturgeograf fortsätter att vara i vila såvida ingen kraft förändrar detta tillstånd.

Efter detta kom jag till ett kapitel om speciell relativitetsteori och bestämde mig för att lämna tillbaka boken till dess ägare.

I morgon måste jag verkligen träna

...det tänker man när man ligger utsträckt i TV-soffan med smulorna från ett tomt paket ballerinakex utspridda mellan hakan och naveln och en big one på timerbevakning i ugnen.

Hur svårt kan det va? – ganska svårt har det visat sig nu när semestern verkligen är över. En av vardagens paradoxer är att jag inom ramen för mitt nuvarande uppdrag åt Umeå Studentkår får köpa ett gymkort för 99 spänn i månaden, samtidigt som jag, p g a samma uppdrag, så gott som aldrig har tid att utnyttja nämnda gymkort. När jag nu efter jul avslutar mitt uppdrag kommer jag i stället ha hur mycket tid som helst att lägga på träning men å andra sidan bli tvungen att betala ett fyrdubbelt pris för att få tillträde till lokalerna – snacka om moment 22.

Efter jul säger jag alltså farväl till det kittade Ivan Dragoidealet och hälsar i stället Skogshuggarrocky (à la Rocky IV) välkommen som förebild för min fysiska fostran. Vi snackar om att ersätta squash och simning med springturer i midjehög snö (givetvis med trästockar fastspända kring midjan) och om att ersätta punchoutpass och golfsimulatorer med björnbrottning och kast med medelstor stenbumling. Det borde leda till det bästa resultatet – jag menar, det var ju trots allt Drago som däckade och Rocky som stod kvar i sista ronden.

Å andra sidan gick det ju inte så bra för Apollo…

Drömma går ju

Ok, jag inser att det kommer ta ett tag, och möjligen ett par trisslotter innan jag kan ge mig iväg på någon ”Endless winter” men det hindrar ju inte att man gör upp lite planer. Om jag skulle åka nu – hur skulle resan se ut? Låt oss resa ett varv runt planeten i fantasin.




Jag tänker mig att vi börjar med en flygtur till Dubai (jupp!) för lite försäsongsträning i deras vansinniga inomhusanläggning. 22,500 kvadratmeter skidbacke mitt i öknen, så tokigt att det bara måste vara bra. När vi ändå är där kan vi väl passa på att testa sanddynerna också. Det är inte bara snö det går att åka på (gogglesbrännan lär bli smått vansinnig). Från Dubai går färden vidare mot Australien (väldigt behändigt att det är vinter på deras sida av planeten när det är sommar på våran). Det kanske inte är så många som kopplar ihop skidåkning och Australien men det finns faktiskt ett helt gäng skidorter down under. På Thredbos hemsida rapporteras t ex smörig vårsnöåkning just nu. Kombinera detta med en dingosafari, ett par kalla Foster och några bumerangkast så är lyckan gjord. Put another shrimp on the barbie, ey!

Är man i Australien måste man självklart också ta en titt på Nya Zeeland. Detta är ett land som har vett att kombinera lutning med snö. Mackenziedistriktet t ex erbjuder helikopter-skidåkning i magiskt vackra miljöer och högt belägna snöfält som står sig en bra bit in på sommaren (d v s vår vinter). Tasmanglaciären är 29 km lång och tillräckligt stor för att landa flygplan på (vilket de gör). Har man lite tur kanske man dessutom får syn på en hobbit eller två. Från Nya Zeeland går resan vidare över stilla havet mot Chile och Valle Nevado i hjärtat av Anderna och sedan söderut mot Patagonien. Högsäsongen sträcker sig här från juli till oktober.

Det här är en fantasiresa och därför är det inget som hindrar oss från att ta en avstickare till Österrike för kombinerad glaciäråkning och oktoberfest. Åkning på Stubai- och Pitztalglaciärerna och sedan lederhosen och par bägarsving nere i Innsbruck. Alles klar! Jag föreställer mig att vi stannar i Alperna ett tag, bilar mellan olika orter och inväntar det tyngre snöfallet på det norra halvklotet. Sen bär det av över Atlanten till klippiga bergen och meterdjupt puder.

Crested butte är ett av de där ortsnamnen man sett i fler skidvideor än man kan räkna så det är ett givet stopp. Detsamma gäller för Jackson Hole och Squaw Valley men om vi tar den här delen av resan med husbil lär det säkert uppdaga sig en hel del fler åkvärda orter. I vår hyrda winobego bummar vi oss uppåt Canada, sniffar på Alaska och vänder sedan söderut för att flyga vidare till soluppgångens land (ett par vänner till mig har gjort just den här delen av resan, jag har sett bilderna så jag vet att jag måste dit). I Japan dricker vi te, testar samurajsvärd och åker framförallt puderåkning i skogarna runt Sopporo (för ett par år sedan såg jag ett resereportage därifrån, reportern hävdade bestämt att japanerna inte åker i skogarna eftersom de anses vara heliga – om det är sant så vore det superbt, bjuds det ospårat puder har jag nämligen inga sådana skrupler.)

Mellanlandar i Bei Jing av bara farten och drar sen mot Nepal där vi minglar med munkarna och blir uppburna till toppen av varsin sherpa. Därefter drar vi vidare mot Indien, Gulmar och Kashmir (där vi förhoppningsvis inte blir indragen i någon gränstvist med Pakistan). I Elbrus finns bara en stolslift men berget verkar helt fantastiskt så jag har inget emot lite hiking. Dessutom kan man väl knappast skida runt världen utan att åtminstone stanna som hastigast i Ryssland? Kanske blir en vodka med?

Efter alla dessa exotiska resmål vänder vi så äntligen kosan hemåt för att systematiskt arbeta oss igenom allt som Skandinaverna har att erbjuda från hallandsåsen i söder till Riksgränsen i norr. Skidåkning i midnattssol skulle kunna vara den perfekta avslutningen på resan men eftersom snön (i huvudsak) lämnar Skandinavien någon gång efter midsommar blir det även en avstickare till de snösäkra resmålen Island och Grönland. Undkommer vi bara isbjörnarna kommer vi så slutligen återvända till Umeå vid ungefär den här tiden nästa år.

Sen är det ju bara att börja om…

(Jag börjar inse att det här projektet inte begränsas av möjligheter till bra skidåkning utan snarare av brist på tid – hur skall man hinna med allt på bara ett år?)

Barndomsdrömmen om ett äventyr

Endless winter

När jag var liten såg jag filmen Endless summer. Det var en rulle om ett gäng surfare som backpackade runt världen under ett helt år och följde de bästa vågorna från Nya Zeeland till Alaska. Det slog mig för ett tag sedan att det är något sånt jag borde hålla på med. Glädjen av att det varit den 25e, när lönen kommer hade precis ersatts av sorgen över att det blivit den 31a, när penningarna försvinner igen. Dessutom satte plugget igång på allvar.

Jag kan visserligen inte surfa alls, men vem sa att det måste vara just surfing som är grejen? Packa pjäxor, ta ledigt, ta studieuppehåll, valla laggen och ring en vän. Sen drar vi!

Varför?

För att det är nåt sånt jag borde hålla på med!

Jag borde inte sitta på kontoret klockan 06.33 en tisdag och fundera över vad den nya skollagen har för eventuell inverkan på en framtida yrkesroll. Jag borde inte sitta på UB fem i tolv en fredagskväll, gnugga mig i tinningarna och försöka reda ut vem Julius Ceasar egentligen var (innerst inne alltså, vore pinsamt om man inte alls visste vem han var). Jag borde inte ha lagt de sista två veckorna av mitt sommarlov på att plugga akvatisk kemi medan mina vänner stack till stranden och lekte i vågorna (särskilt inte som jag sen råkade jobba på själva omtentatillfället). Det är klart att jag gör alla de här grejerna ändå men just nu, i denna sekund, känns det inte som grejer jag borde prioritera.

Jag borde stå längst uppe på ett massivt berg någonstans i Chile och fundera över vilken linje som egentligen erbjuder den roligaste vägen ner, sen borde jag sitta på en afterski med ett par goa locals, ett par lamor och ett par trevliga kamrater och fundera på vart vi ska åka härnäst.
Nya Zeeland? Mount Kenya? När kan man åka till Jackson Hole egentligen? Finns det inte snö i Iran? Tyckte jag läste nåt om det nånstans…

Endless winter, det vore nått det.

Hur långt kommer man på ett studiebidrag?